Jag är trött. Inte bara för att jag inte har sovit. Utan jag är less. Jag är less och jag vill att nånting ska hända. Jag hade vela gå lumpen. Jag fick ett erbjudande att ta lumpen i Kiruna nästa höst och det lockade mig faktiskt. Om jag inte skulle komma in på högskolan i luleå så tror jag att jag vill göra lumpen. Fast kanske inte i Kiruna.
Varför är jag en sån som inte nöjer mig med det jag har? Varför måste jag hela tiden söka efter andra mål. Jag vet inte vars jag längre trivs heller. Jag trivs inte i Kiruna, i Kangos känner jag mig trygg och hemma men ändå så trivs jag inte riktigt och i Pajala trivs jag inte. Jag är trygg där så länge jag har Christofer där men det är nog en ort som jag aldrig kommer riktigt trivas i. Kanske när jag blir gammal och tycker om att skvallra och prata bakom ryggen på folk. Men dit har jag inte kommit än.

Mina ögon är tunga och irriterade. Jag vill sjunka genom jorden och inte komma tillbaks förrän till sommaren.