Igår var jag och sa Hejdå till Fanny. Känner redan nu att jag kommer sakna henne så himla mycket ! Jag har alltid så roligt när jag är med henne. Vi ska inte ens nämna de fester som vi skapar tillsammans ! Visserligen har vi glidit ifrån varandra på senaste men inte släpper jag kontakten med henne för det. Hon är min röda ros och det kommer hon förbli. På ett sätt önskar man att hon ska vantrivas där och komma hem igen men ändå vill jag att hon ska åka bort och se nytt och göra mig grön av avund när hon får åka.
Men seriöst så har jag och Fanny en lång historia bakom oss. Knasfior som vi är så har folk svårt att förstå sig på oss. Jag kommer då sakna alla våra jobb tillsammans, alla sena nätter, någon som kramar mina fötter, någon som skrattar åt mina diskussioner i sömnen, alla våra spel, alla pratstunder, varje kladdkaka, alla våra resor, VARJE FYLLA !!! :d Nä, nu låter det som att du åker och aldrig kommer tillbaks. Vi ska då ha det minst lika roligt om ett år igen.
Åk du till Seattle och tänk inte på mig, jag klarar mig nog :)

Nyårsafton var helt okej. Men eftersom någon lyckades supa mig under bordet så kommer jag inte ihåg vissa detaljer. Speciellt en sak som jag verkligen vill veta men jag kan tusan inte komma ihåg. Vet inte om jag vågar fråga heller. Jo, jag måste fråga det sen. Öga mot öga.
Vi badade tunna, sjöng till gitarr, sköt raketer, drack för höga mängder alkohol och myste.
Jag är fortfarande nykär och hoppas jag alltid kommer vara det i denna person. Det är så jag kommer ihåg Nyårsafton 2008.