Morgondagen.

Imorn börjar den efterlängtade festivalen igen. Och jag har ångest. Jag vill inte. Usch, vad allting känns fel helt plötsligt. Vad är det för fel på mig ?  Är jag inte mogen nog ? Jag vet inte. Jag känner mig fast fångad i en bur och det känns inte alls bra. Det är inte så här det ska vara !! Vad ska jag göra ? Jag antar att .. går det inte så gör det inte det. Varför fortsätter jag kämpa ? Givetvis vet jag att det bara är jag själv som har svar på dessa frågor.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga eller göra. Jag känner inte mig själv mer, vem är jag ? När man är en främmande person för sig själv, står allting verkligen rätt till då ?
Nä, jag ska gå och sova. Ingen idé att sitta här och grubbla, kommer ändå aldrig fram till ett vettigt svar.

Btw, en dikt jag lyckats skriva !

Här kommer den igen
Smärta, smärta, smärta
Så fort jag vaknar,
börjar mitt hjärta värka
Som ett mörkt och stormigt hav,
börjar smärtan att kväva mig
Jag försöker kämpa emot, att inte låta den vinna,
efterallt var det inte mitt fel.
Ifall jag gör mitt bästa att ignorera sorgen,
så kanske smärtan är borta imorgon.
Jag sätter på mig det leendet som ingen ser skillnad på,
det gömmer de saker jag aldrig skulle berätta.
Använd, sårad och hånad.
Alltid känslan av övergivenhet.
Så varför kan jag inte se,
det var inte mitt fel.


En bra låttext bjuder jag också på. Deprimerande, I know.

Help, I have done it again
I have been here many times before
Hurt myself again today
And, the worst part is there's no-one else to blame

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
and needy
Warm me up
And breathe me

I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found,
I think that I might break
Lost myself again and I feel unsafe



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: