Det känns så konstigt. Det har varit en tung dag på jobbet. Men det är sånt man får räkna med på sjukhus. Vad som helst kan hända, när som helst. Och det är inte mycket man kan göra. Det enda jag kan säga är att vi uppskattar för lite det vi har. Allting handlar om idag och nu. Det kanske inte finns en morgondag.

Torsdag idag. Ska bara packa ihop inför helgen och sen kolla nån film att somna till. Är så himla slitage.
Febern har gett med sig men nu är det en jobbigare hosta som jävlas med mig.